torsdag 13 maj 2010

Uttrycksfrihet inom konsten

Har varit mycket uppståndelse de senaste dagarna över vad som hände under en föreläsning av Lars Vilks på Uppsala universitet. Sammanfattningsvis hade Vilks ett föredrag gällande Uttrycksfrihet inom konsten, och hur religiösa grupper och lagar försöker begränsa detta. Under de minuter som föreläsningen fick fortgå så tog han upp exempel från bla kristendom som hycklats hårt under åren. När han sedan satte igång en film av konstnären Sooreh Heras som skildrade två homosexuella där ena mannen bar en mask skildrande profeten Muhammad. Vilks blir då attackerad av flertal personer, och ett femtiotal anhängare i publiken börjar gapa skrika och skandera Allah Ahkbar o dylikt. Föreläsningen om uttrycksfrihet inom konsten får avbrytas för våldsverkare.
Kan påpekas i sammanhanget att filmskaparen Sooreh är en kvinna som flytt Muslimskt förtryck i Iran och bosatt sig i Holland. Filmen syfte är att visa upp hyckleriet inom islam och homosexualitet. Filmen har tidigare hindrats att visas för rädsla av repressalier. Och där har vi problemet. I en mängd situationer så förhindrar stater, konsthallar, och media överlag att visa saker får komma till uttryck av rädsla för våldsamheter från fanatiker. Till och med den satiriska tecknade serien South park har hindrats från att visas då de skämtade på profetens bekostnad alldeles nyligen. Detta i Sverige 2010. Och seriens skapare har sedvanligt fått ta emot dödshot.

Har sett många åsikter att Vilks är mediakåt och medioker konstnär som bara vill provocera.
Ja, klart han är mediakåt, han är konstnär, det kan delvis sägas ingå i hans yrkesbeskrivning att han vill få ut ett budskap och använder media. Och det är som tidigare påpekat inte bara islam han isåfall provocerar utan religioner överlag. Och rätten och vikten av att provocera religion är något jag måste stödja. Religion har genom historian, och till stor del fortfarande idag, haft ett slags undantagstillstånd där en persons ”tro” inte är okej att ifrågasätta. Jag är villig att låta alla troende ha sin övertygelse och utöva den bäst de vill. Det är något jag kommer kämpa för hur dum jag än tycker religionen i fråga är. Men deras rättighet att utöva religionen stannar hos dem och bör inte förhindra mig att uttrycka mig. Att en troende anser att det är kränkande att någon som inte delar deras tro, bryter mot deras egna självpåtagna livsregler och reagerar med hot om våld är aldrig okej.
Att detta händer på ett universitet är än mer skrämmande. Det om något borde vara ett forum för fri-debatt.

20 maj hålls en aktion på facebook som kallas ”Everybody Draw Mohammed Day!” Jag kan för all del anse att flertal åsikter som yttras av personer som besöker den sidan är fördomsfulla, men jag tycker det är en sådan enkel och grundläggande sak att jag personligen skall kunna rita och publicera en bild av vad jag vill utan att riskera hot och våld. Det är inte så idag och kommer kanske aldrig bli, men man bör ändå alltid eftersträva det och inte låta mobbare och huliganer sätta reglerna.

Här är en teckning av Muhammad av William Blake från den gudomliga komedin av Dante Alighieri som skildrar profeten i Muhammad i infernot. Jag är ett stort fan av både Blake och Dante så det får vara ”passande”.



"See how I split open the crack in myself! See how twisted and broken Mohammed is!"

4 kommentarer:

  1. Jag tycker dina tankar om Vilks och yttrandefrihet är intressant. Jag följer också dina åsikter i mångt och mycket. Religion är en privatsak - så måste det få vara i en kultur som på många sätt har befriat individen. En tanke: Ofta hör man påståendet/åsikten att Vilks är en medelmåttig eller t o m dålig konstnär. Varför säger man så? Jag har inte kunnat få något svar i de flesta fall. Det kan finnas en mängd orsaker:
    - Man anser att det är formmässigt disharmoniskt det han gör: exvis att rondellhundsteckningen är taffligt gjord och lite 'ful' det går inte att analysera fram något gyllene snitt som i t ex skolan i Aten, sista måltiden eller Mona Lisa eller Parthenon osv. Det går alltså tillbaks på en konstsyn före Kant, som i motsats till Kant inte diggar det sublima (dvs att konsten är kool först när den är typ skräckingande skön), utan att den skall vara "bra" och trevligt harmoniskt vacker. Man kanske kan jämföra med prerafaeliterna från sl av 1800-talet, med morailskt uppbyggligt fromt stelt naturalistiskt måleri e vad man ska säga om det.
    - Man är själv rädd att stöta sig med antiavbildningsislamister och använder Vilks 'dålighet' som svepskäl.
    - Man har inte bestämt sig riktigt i frågan och tycker detta med respekt för andras livsstil kultur eller tro är en svår fråga och väljer att passa, och gör det med Vilks 'dålighet' som svepskäl.
    Men nu är ju epitetet BRA konst det som verkligen betyder något - vad som helst kan ju betraktas som konst, och bra konst är enligt institutionell konstteori någonting som förhandlas fram inom konstvärlden dvs inom gruppen av alla människor som bryr sig om konst. Om jag nu tycker att Vilks konst är bra konst av en viss sort, hans medium är just samhällsdebatt, och performance och inbegriper själva responsen på verket så har jag lika rätt som den som säger annorlunda, och ju fler som går på den linjen kommer att göra rösten starkare. Allt sagt med den djupaste respekt för alla människor och för det mänskliga i alla människor.

    SvaraRadera
  2. Nästa grej jag ska göra är f ö att läsa Koranen ordentligt, om jag bara orkar. I västafrika har de helt annorlunda islam, så då blev jag lite sugen att kolla upp vad som egentligen står däri. I västafrika går inga kvinnor med sjal på huvet, t ex. de tycker bara det är konstigt att vi äter gris, men det är väl helt ok. Själv har jag ju varit vegetarian.

    SvaraRadera
  3. Mycket bra skrivet! Har försökt sätta ord på mina tankar angående saken de senaste dagarna men det har misslyckats ganska fatalt. Det absolut sorgligaste med hela situationen är hur den används i propagandasyfte av både nynazister och fanatiska muslimer. Det är varken yttrandefrihetens eller islams fel att sådana här situationer uppstår, det är extremisterna som ställer till det och sådana kommer nog att finnas lika länge som människan själv.

    SvaraRadera
  4. Sen kan man ju utveckla resonemang kring Vilks-händelsen som performance enligt institutionell konstteori. Konstnären har nämligen rätt att utropa något till konst (vilket Vilks i o f sig inte uttryckligen har gjort i det här fallet, vad jag vet, men som han nog menar eftersom hans hela produktion i övrigt består av sådant som testar gränser för genomförande). Men vad gäller för den som går till föredraget med Vilks och sedan uppretar sig över det hela? Är denne hans konstnärliga medium? Då blir tolkningen att konstnären är en social och kulturell manipulatör/(leker Gud) eller kanske att konstnären också själv är medium ? Konstverket som upplöst i debatt om sig själv? Tanken svindlar... Tyvärr verkar det här vara nära till idéer om att idéerna sitter i sadeln och rider mänskligheten e ngt i den stilen med konstnären som självpåtaget offer. Samtidigt är en del av det som kan fascinera i händelserna det att det inte går att bara betrakta verket, man är själv en del av det, men ju närmre epicentrum man är i desto högre grad, på något vis. Globen/entiteten som verk. Konstens uppgift är ju främst att ställa frågor, att ställa saker på huvudet på ett så fängslande/estetiskt/sublimt sätt att vi inte kan slita oss från det, inte att svara på frågor och lösa problem (även om det hjälper till med detta ibland).

    SvaraRadera